Den här hemsidan kommer att förbli ouppdaterad under en längre tid framöver, men den kommer att leva vidare längre fram i tiden, fast i en annan skepnad med annan typ av innehåll. Jag har istället skapat en sida på facebook, som jag hela tiden kommer att uppdatera med bild och text från tävling och träning. Ni kan också följa mig på min instagram, där publicerar jag bilder på allt möjligt roligt som händer i mitt skidåkarliv.

This website will remain out of date for a period of time to come, but further on it will be updated again, but then with other type of content. Instead, I have created an athlete page on facebook, which I constantly will update with text and pictures from competition and training. You can also follow me on my instagram, where I publish pictures of all sorts of fun stuff that happens in my life as a skier.

Länk till min facebook-sida / Link to my facebook page: https://www.facebook.com/emiljohanssonu

Länk till min instagram / Link to my instagram: http://instagram.com/emiljohanssonu
Användarnamn på instagram / Nicknamne on instagram: @emiljohanssonu

12/12/2014 - 15:38 | Kategori: | 0 Kommentarer »

Vilken resa! Så många intryck på så få dagar har jag aldrig varit med om i hela mitt liv. Det må vara många bilder jag lagt upp, men har ändå inte kommit i närheten av att lyckas summera resan genom dessa. Resan började i alla fall med en uppgradering till första klass under nattflyget från Arlanda till Addis Ababa, Etiopien. Inte för att jag har problem att somna på osköna ställen som i en flygstol i ekonomiklass, jag kan göra det ståendes på händer om det skulle krävas, men att sova en hel natt på ett flyg har jag aldrig tidigare lyckats med. Hade dock hellre bytt bort min uppgradering och komfort mot att mitt bagage inte blev kvar under mellanlandningen i Etiopien. Jag brukar resa med pjäxorna som handbagage, men den här gången hade jag faktiskt plats över så jag kunde stoppa ned dom i det vanliga bagaget. Fantastiska 2x23 kg är standard för bagaget på Etiopien Airlines, antagligen en kompensation för all inkompetent personal och den dåliga service bolaget i övrigt erbjuder.

Väl i Johannesburg blev jag upphämtad av en äldre kvinna som körde köra mig till skidorten, Tiffindell, en resa på cirka 70 mil. Jag fick en 7 timmar lång historielektion om Sydafrika, samt kunskap i hur och var man skall röra sig för att undvika bli rånad eller dödad. Hon indikerade visserligen att jag var i trygga händer under just denna resa. Om vi skulle råka ut för rånförsök i samband med punktering, stopp vid trafikljus eller liknande, så bar hon med sig pistol. Och hon skulle tydligen inte tveka att skjuta om det behövdes. I vilket fall flög vi fram på vägarna,och folk körde totalt värdelöst, så många idiotiska omkörningar över krön och i kurvor har jag aldrig sett. Många av sydafrikanerna, enligt min förares utsago, köper deras körkort eftersom det är billigare än att försöka ta det på lagligt vis. Sanning eller inte, det verkade logiskt. Vi såg två trafikolyckor längs resan, den första var en frontalkrock mellan två bilar, med största sannilikhet dödsolycka då fronten på en av bilarna var intryckt till förarstolen. En timme efter det höll vi på att köra på en svart man som just efter ett krön stod och vinkade för fullt, och bredvid han låg en tillsynes livlös man. Det var mörkt, vi hann undvika dom genom att svänga ut på motsatt körfält, för att sedan köra över en hel drös med bildelar och krossat glas. Kvinnan tittade på mig och sade att man aldrig stannar i Sydarfika under natten när man kör bil, oavsett situation. Detta kunde vara en fälla. Istället ringde hon polisen, så fick dom ta hand om det hela.

Väl i Barkly East, blev vi upphämtade av Alex som varit den som roddat med resan. Vår lilla Nissan skulle inte klara bergspasset, utan vi fick hoppa in i hans pickup, inte till min förtjusning eftersom jag fick ligga bak i skåpet. Under resan upp för berget var jag 100% säker på att vi skulle dö, jag ångrade så djupt att jag åkt ner till Sydafrika. Efter ett par bredsladdar och hopp nådde vi slutligen Tiffindell en och en halv timme senare, och ingen var mer lycklig över att vara framme än just jag. Klockan var ett på natten, halva klubbledningen var uppe och tog emot mig, och vi satt ner och åt middag tillsammans, fantastiskt trevliga människor. Efter fyra timmars sömn började sedan morgonens slalompass i backen vid sju-tiden. Aningen trött och sliten efter 56 timmars resa, skrapade jag ihop diverse utrustning som jag kunde låna under passet. Körde med ett par Lange semi-racepjäxor som var cirka 11 år gamla och flexade då 130 som nya, vilket dom garanterat inte gjorde nu. Minns att jag hade exakt likadana när jag gick i nian på högstadiet, bara att jag hade 28,5 i storlek då, inte otrycka 26,5:or som dessa. Insåg snabbt att det var totalt omöjligt att åka på skär, det gick inte ens att försöka åka snabbt. Upskattningsvis skulle jag vara 10-15 sekunder efter per åk med dessa pjäxor. Åkte istället och bara kände på snön och positionen för att jobba upp lite muskelkontakt och känsla. Efter fyra åk slet jag uppgivet av mig pjäxorna, ändå ganska exalterad över att befinna mig i Afrika och stå på skidor.

Under dag nummer två väntade första racet. Jag fick tag i ett par Nordica Dobermann pjäxor, årsmodell 2005. Minns att jag hade ett par likadana pjäxor när jag gick i tvåan på skidhemmet. Skillnaden var då att jag körde med 27,5 i storlek, inte ett par otryckta 26,5:or som dessa. Precis som med Lange-pjäxorna hade flexen i dessa pjäxor sett sina sista dagar, får många år sedan. Min häl tog emot i bak och stortån i fram, när jag har foten barfota nere i pjäxskalet, dvs utan innerskon. Smärtan som jag stod ut med när jag körde med dessa var olidlig, jag gjorde inte ens ett inåk utan åkte direkt upp på start för att köra mitt åk. Jag ville inte ge upp på förhand, utan intalade mig att jag skulle kunna köra på som vanligt, bara jag vågade lite på mig själv och vara tillräckligt brutal. Det går att lura skallen ibland, men inte den här gången. Jag åkte visserligen helt okej, försökte gasa, men det var så långt ifrån vad som egentligen skulle gått att göra med min utrustning. Stundtals kändes det som att pjäxorna inte gick att kontrollera, de samarbetade inte med skidorna. Åket slutade med en urkörning, i en hårnål, jag var sen in och pjäxorna svarade inte som de skulle, helt chanslös. En av bilderna ovan visar min reaktion en stund efter målgång, allt kändes hopplöst. Under andra tävlingen körde på så gott jag kunde och blev 7,5 sekunder efter en österrikare som vann, och han var nog glad över att jag åkte med skitpjäxor eftersom jag "hjälpte" till med att få ner påslaget.

Ruairi, som ni ser på bilden tillsammans med mig när vi sitter på en lunchrestaurang, var son till kvinnan som körde mig till Tiffindell och också den som hjälpte mig få min väska till Tiffindell. Efter uppskattningsvis 30-40 samtal och nästan lika många personliga hot mot folk i luren så lyckades han och hans mamma få tag på en kille som dem tvingade köra upp väskan till Tiffindell. Och den stackars killen vågade inget annat göra. Ruari sa till killen att han pratat med hans chef som hade gått med på att sanktionera hans resa, vilket inte var sant för fem öre. Nio på kvällen satte sig denna stackare och påbörjade den långa resan. Nio på morgonen kom han fram, 20 minuter för sent för att hinna till tredje racets förstaåk. Jag gjorde vad jag kunde med Nordica-pjäxorna och lyckades att få till ett bra åk utifrån förutsättningarna, endast två sekunder bakom Tim och Köll som var i täten. Inför åk två fick jag äntligen plocka på mig min pjäxor, fartdräkten hann jag inte byta, tiden var knapp. Inget inåk, direkt in i banan. Tredje snabbaste tid, med lite Hawai nere på den flackare delen, mycket bättre än förväntat. Åkningen kändes kanon, skidorna hade aldrig känts så aggressiva, det var nästan svårt att hantera dem på grund av det plötsliga pjäxbytet, jag hade hunnit bli van med ett par pjäxor som genererade noll svar. Det var som att gå från en folkracebil till en F1-bil, ungefär. Skidorna svängde mer eller mindre av sig själva, både när jag ville det och inte ville det, och jag var nära flertalet grenslingar.

Race nummer fyra, sista racet, min första riktiga chans. Åkningen kändes bra, försökte pusha så hårt jag bara kunde, även om jag bara hade ett åk i kroppen med min utrustning så körde jag som om jag haft ett helt träningsläger i ryggen. Men det var inte min dag, inte mina race, inte min resa över huvud taget. 10-15 käppar innan mål grenslade jag en hårnål. Enormt tungt, att ha åkt så långt och bli så otursförföljd. Men sådan är skidåkning. Jag var less några minuter, men jag såg till att det gick över ganska snabbt. Frågade om jag fick köra föråket i andraåket, vilket jag fick. Vi lattjade innnan start och spelade in en rolig video då grabbarna stod och ”peppade” mig, och sedan drog jag iväg. Jag var snabbast med knappt en halvsekund i det åket. Ett föråk är inte tävling, men det var i alla fall kul att få till ett åk. Att tävlingarna blev som dom blev var självklart tråkigt, men hade jag vetat utfallet innan hade jag åkt ändå, utan minsta tvekan. Hela vistelsen var så fullproppad med roliga och härliga stunder som jag kommer minnas för resten av mitt liv.

Under resan tillbaka till Johannesburg såg vi en minibuss som låg ett tiotal meter bredvid vägen, sönderbränd. Precis på samma ställe som jag och kvinnan fick svänga ut i vägen för att undvika köra på den svarta man och den livlösa mannen som låg bredvid. Tragiskt, jag hoppas verkligen att mannen överlevde, och likaså om det fanns fler passagerare. Eftersom Tim och övriga bodde så pass uruselt dåligt och osäkert när dem kom ner till Johannesburg, så bokade vi ett fint hotell i ett säkert område de två sista nätterna i Johannesburg. Under eftermiddagen när vi kom dit försökte en man råna en bilist vid ett trafikljus, rånaren sköt mot mannen genom rutan men missade, och bilisten kunde tack och lov fly därifrån. Och det var 150 meter från vårt hotell. Som sagt, det kändes att man var långt hemifrån. Sista dagen fick jag och Filip skjuts av Ruairi till ett Safari som låg två timmar bort med bil. Vi hämtade lånebilen vid ”The Ski Deck” (se bilder ovan), ett ställe där sydafrikanerna lär sig att stå på skidor för första gången. Synd att de inte hade en lektion när vi var där, hade varit något att se. I vilket fall, på väg mot safarit åkte genom otroligt fint landskap, och passerade många fattiga byar där folk som hade det bra bodde i plåtskjul. Safarit var häftigt, fick inte möjlighet att se alla ”Big Five”, men tre utav dessa i alla fall – elefant, noshörning, och lejon! Och självklart massor med andra djur som zebror, aligatorer, antiloper. Och vid den avslutande gruppmiddagen under kvällen så blev vi bjudna på en buffé där de serverade alla dessa djur. Kändes ganska sjukt att äta många av djuren man precis sett på safarit, haha.

Det här blev långt, men sammanfattningsvis kan jag kort och gott säga att det var den mest händelserika och roligaste resa jag gjort! Tiffindell har planer på att utöka utbudet av backar och träningserbjudanden, de siktar på att bli det nya Nya Zeeland. Och de har all chans att dra dit träningsgrupper, det är ett optimalt ställe att vara på. Kostar lite, boende 50 meter från backen, bra service, fin backe – det må inte se mycket ut för världen på bilderna, men i år var en dålig vinter. Vi hade 15 slalomkäpp brant följt av 35-40 käpp flack med lite lut. Är backen öppen hela vägen uppifrån som den generellt är så är det runt 40 käpp brant. Så, planerar ni att prova något nytt, så rekommenderar jag er att åka dit på träningsläger/tävlingar, trots mina skräckhistorier ovan. Se bara till att ordna säker transport och bra boende i Johannesburg om det är dit ni flyger, det var det vi inte riktigt var förderedda på.

08/19/2014 - 21:55 | Kategori: | 0 Kommentarer »

I början av sommaren fick jag möjligheten via Swedbank att gå på utbildning hos Essen International, en värumärkesbyrå i Stockholm. Den forne skidlegendaren Per Elofsson var tillsammans med Håkan Bergkvist med från Swedbank, som båda ansvarar för Private Banking Pro-tjänsten, och Marcus Sjöholm från Essen International höll i själva utbildningen. Dagen fylldes av information kring hur man som idrottare bygger upp sitt personliga varumärke och allt vad det betyder. Väldigt intressant och lärorik, minst sagt. Jag har nu under sommaren skissat på vad jag lärde mig och skall försöka omsätta detta och göra verklighet av mina tankar och anteckningar. Rent visuellt inget revolutionerande på något sätt, men skall arbeta mer med de övriga delarna kring varumärkesbyggandet.

Nytta blandades med nöje under utbildningen, ett par pingismatcher hanns med under bensträckarna. Och som vanligt blir det alltid prestigefyllt då vinnarskallar gör upp. Jag sticker ut hakan lite och anser mig själv vara en spelare med ett brett och vasst register för att vara en spelare fostrad vid pingisborden på skolrasterna under högstadietiden, men jag förlorade stort mot Per som såg ut som han lika gärna hade kunnat varit pingisspelare istället för längdåkare.

07/19/2014 - 19:02 | Kategori: | 0 Kommentarer »

Tiden bara rusar förbi, som vanligt. Jag hinner med det jag behöver, jobba-äta-träna-sova, men mer då? Nej, det är så det är och ser ut, vid närmare eftertanke är ändå ganska skönt. Rutiner. Något som jag saknar under vintern, då det kan bli mycket dötid. Dötid kan jag ju dock ta tillvara på, men det är inte alltid jag har energi till det heller. Eller så är det bara en dålig bortförklaring. Dötid blir tillslut en stressfaktor, och den är ostimulerande. Vi får bara en viss tid här på jordklotet, så varför inte bara ta tillvara på den. Jag säger inte att man inte bara får vara och inte göra ett skit emellanåt, det är självklart viktigt kanske, men för mycket av den varan är inte bra. I alla fall inte för mig, finns säkerligen folk som uppskattar det, men inte jag. Den lediga tid jag får nu, vid träningsfria dagar, uppskattas så mycket mer och känns på något sätt så mycket mer effektiv än den lediga tid jag är van vid. Jag trivs med vardagen helt enkelt. Och det går ju inte att komma ifrån, kroppen mår bra och träningen svarar, vilket är oerhört skönt och lugnande och bidrar till mitt välbefinnande. Förberedelserna inför säsongen kan mitt uppe i denna intensiva vardag fortsätta i lugn och ro.

07/13/2014 - 12:10 | Kategori: | 0 Kommentarer »

Familj, flickvän, vänner, sponsorer (http://www.emiljohansson.nu/sponsorer) och alla andra härliga människor i min omgivning, tack för säsongen som varit. Just nu pågår arbetet med att åka runt till alla sponsorer och lämna över lite saker som ett litet tack för 2013/2014. Avstämning och uppföljning. Nya samarbetsformer och avtal börjar också ta vid. Ett arbete som är tidskrävande, men ack så intressant och roligt.

06/14/2014 - 14:10 | Kategori: | 0 Kommentarer »

För ganska exakt två veckor sedan kom jag, Anton och Quick på den roliga idén, kl 22 på kvällen, att vi skulle upp kl 04:50 morgonen efter och göra en topptur till Ryfjället. Vi hade en sjujäkla fin morgon, nästan 1000 fallhöjdsmeter och två och en halv timme senare vi nådde toppen. Mäktig utsikt, minst sagt. Och skidåkningen ner var absolut över förväntan, lite mjuksnö uppe på skaren gjorde det hela till ett njutbart och oförglömligt åk. Lika oförglömligt var det när vi skulle ta oss igenom det sista partiet skog, tog säkert 30-40 minuter att snirkla sig runt alla träd och försöka hitta rätt väg ner så att inte snön skulle ta slut, vilket den dock gjorde ett par gånger.

05/21/2014 - 13:14 | Kategori: | 0 Kommentarer »

Foto nr 1,2,7,8, och 10 är tagna av Anders Robertsson.
Foto nr 3 är tagen av Gunnar Bergstedt.

Många mil på vägarna nu på slutet. Först 1100 km ner Hemsedal/Ål där två slalom- och storslalomtävlingar genomfördes. Uppladdningen var sisådär, fyra dagars förkylning och stillasittande gjorde kroppen svårväckt. Förstaåket under slalomen blev därför en kamp om överlevnad, men sedan var det som att maskineriet kom igång. Andraåket var bra, och jag kände att jag hängde på täten bra, vilket också tiden indikerade på. Med en piggare kropp och ett bra självförtroende inför dag 2 i Ål, så kom också än bättre åkning. Två rejält knepiga banor som norska WC-tränaren satt, men jag klarade ut detta galant och med ett riktigt snabbt andraåk så klättrade jag i resultatlistan och presterade med lite tur säsongens punktmässigt bästa resultat på 17,15. Åkningen stämde dock inte lika bra under storslalomtävlingarna, med utan GS-träning sedan veckan innan SM så var det svårt att få till timingen i ett annars tämligen katastrofalt dåligt underlag, och jag DNF:ade i båda förstaåken båda dagarna.

Sju-åtta timmar till i bussen och vi anlände strax efter midnatt till Hamra där säsongens sista slalomrace avgjordes åtta timmar senare samma dygn. P.g.a. ny homologisering var banan nu lagd över hela flacken och halvvägs ner i sista skjutsen. För er som varit i Hamra kanske ni undrar om vi överhuvudtaget lyckades ta oss över flacken? Jodå, säsongens överlägset bästa underlag (naturbalk) gjorde uppgiften ganska oproblematisk, men värre hade det varit om det hade varit dåligt underlag och runt stakat ut på flacken. I vilket fall, förstaåket klickade inte perfekt, och jag prickade inte ut på flacken klockrent, till skillnad från förstaåkets ledare Max-Gordon Sundqvist som gjorde det mesta rätt (hoppas jag iaf) och ledde åket med en sekund. Bakläxa för resterande inklusive mig. I andra åkte jag bättre och tog också hem åket ett par tiondelar före min vapendragare Anton Magnusson, och jag klättrade från en tredjeplats till en total andraplats. Fin avslutning på tävlingssäsongen, även om det återstod en tävling, 1:a Majtroféns parallellslalomtävling. En plojtävling som tas på fullaste blodiga allvar, i alla fall av mig, mycket prestige och prispengar i potten.

2012 stod jag som vinnare av tävlingen, och i fjol tjuvstartade jag ut mig redan i 16-delsfinalen. I år upprepade jag bedriften från 2012, och precis som då var det många tuffa matcher innan jag slutligen kunde sträcka armen i luften som vinnare. I finalen mötte jag just Anton Magnusson, och tillsammans visade vi att både region 5-åkarna håller hög klass och att gammal är äldst. Det hann dock aldrig bli någon riktigt fight, halvvägs in i första heatet höll jag på att falla vilket resultareade i att Anton vann heatet med maxtid (0,4 sek), och i returmötet föll Anton oturligt nog redan i starten (se näst sista bilden). Men sådan är sporten, det är små marginaler. Jäkligt skoj att få stå överst på pallen, även om jag led med Anton.

Bästa möjliga avslut på säsongen med andra ord, och eftersom det är dåligt med snö i backarna hemma i Tärnaby så är nu tävlingsskidorna invallade och står redo att packas fram först igen till hösten. Jag har inte varit särskilt aktiv här på hemsidan under senaste månaderna, och även om det är slut på skidåkningen för den här säsongen så kommer jag fortsätta att skriva här lite då och då. Tills dess, må så gott!

05/08/2014 - 14:59 | Kategori: | 0 Kommentarer »

Dåligt med uppdatering här, och inga bra ursäkter heller för den delen. I vilket fall, träningsperioden innan SM-veckan gav i alla fall resultat, vilket jag också visade under tävlingarna. Tävlingarna drog en hel del folk, vilket var roligt, och upplägget såg ut som följande: FIS-race storslalom torsdag 27/3, SM-storslalom 28/3, SM-slalom 29/3 samt SM-parallellslalomen 30/3.

Under den inledande storslalomtävlingen under torsdagen var det samma startfält som under SM-tävlingen som skulle gå av stapeln dagen efter. I det första åket gick jag ut som nummer ett, och jag åkte precis lika bra som jag gjort tidigare under träning. Åket räckte så långt som till ledning, 30/100 före tvåan och hela sekunden ner till trean. En del trodde kanske att det snabba åket berodde på ett tidigt startnummer, men jag visste att förhållandena var relativt rättvisa och att formen faktiskt var superbra. Detta visade jag i andraåket igen då jag slog till med snabbaste tid från ledarposition(!), totalt blev det hela en sekund ner till tvåan, och dryga en och en halv sekund ner till trean. 19,02 i points, tänka sig. Kul att få utdelning, för som jag också skrev i föregående inlägg så har åkningen har verkligen fungerat kanon på träning, så kul att äntligen få visa det. Vinnare snackar inte resultat, de visar resultat. Så dags för mig att kanske hålla k#ften lite mer ofta ;-)

Under fredagens SM-storslalom hade jag endast guld i tankarna, och jag tänkte nog lite väl mycket på det i förstaåket att jag strulade till det för mig och var lite tagen av stundens allvar, tyvärr. En elfteplacering efter förstaåket, en sekund från ledanren, mycket besviken. I andraåket var jag revanchsugen, och visade att förstaåkets bottennapp var en engångsföreteelse, jag slog till med en av de snabbaste tiderna i åket och klättrade till en sjätteplacering. En bra insats, igen, men jag hade ju så mycket större förhoppningar i och med vinsten dagen innan. Startlistan i SM-slalomen dagen efter bestod av många namnkunniga namn. Jag gjorde ett fantastiskt dåligt förstaåk, provade att byta skidor inför andraåket för att få en extra kick, men istället oturen att lägga mig på en innerskida i början av mitt åk. Revansch fick jag dagen efter i SM-parallellslalomen, där jag hade ett brons att försvara från SM-tävlingarna i Funäsdalen i fjol. Jag gick obesegrad genom alla sex heaten i de tre första matcherna, och vann även det inledande heatet i kvartsfinalen. Men i returmötet i kvartfinalen strulade jag till det halvvägs, tappade fart, och missade avancemang till semifinalen med 9/100. Tråkigt som tusan, jag hade siktet inställd på medalj, men den här gången fick jag titta på då finalerna avgjordes. Men sådan är sporten, det är små marginaler, skall man vinna en SM-medalj måste man ha en perfekt dag, man har inte råd med ett endaste misstag.

Efter SM-veckan åkte jag till Finland för att tävla i deras mästerskap, två slalomtävlingar, och återigen bra startfält. Jag fick revanch från min innerskida veckan innan, och slutade på en mycket stark tredjeplacering i ett utav racen efter ha varit snabbast i andraåket. Samtidigt gjorde jag årsbästa, 18,90, gött, men jag kan ytterligare liiite bättre känns det som.

Våren är full av tävlingar, och jag fortsatte min tour ner till Sälen, där jag återigen visade prov på snabb åkning i både storslalom och slalom. Efter att ha legat 13 efter förstaåket i ena storslalomtävlingen slog jag till med snabbaste tid i andraåket och slutade fyra. Ännu ett grymt storslalomresultat som gör att jag inför kommande säsong i dagsläget kommer att vara nere på 20,15 i points, inte långt från mina slalompunkter. Såvida jag inte hittar på något under de avslutande racen nu kommande vecka vill säga. Nåväl, just i slalomtävlingen slog jag till med ett riktigt bra förstaåk, där jag var fyra, 68/100 efter ledande Axel Bäck och halvsekunden efter tvåan Markus Larsson. I andraåket prickade jag inte spåren helt perfekt och tappade därför tid, lite synd för jag hade ett bra läge att göra ett kanonresultat. Jag slutade totalt tolva, absolut inget att skämmas med tanke på att jag var rankad 15 på startlistan och inte hade ett klockrent andraåk. Ni kan se repris från förstaåket här: http://rerun-challenge.tv/swg2014/look/chp/35 och här hade jag nummer sju. Vill ni inte se Bäck, Larsson och de övriga inledande åkarna så hittar ni mitt åk runt 05:50 in i klippet. Repris från andraåket hittar ni här: http://rerun-challenge.tv/swg2014/look/chp/38 och ni hittar mitt åk runt 26:30 in i klippet, där jag gick ut som 27:a i andraåket.

Säsongen är nu inte så långt ifrån sitt slut, men det återstår som sagt fortfarande viktiga tävlingar, bl.a. en lång tour till Norge och Ål/Hemsedal där jag kommer att köra tre slalom- och två storslalomtävlingar.

04/24/2014 - 10:02 | Kategori: | 0 Kommentarer »

De två avslutande tävlingarna i Sunne gick inte riktigt min väg. Inför helgen var jag tjugo poäng före tvåan Marcus Johansson, en väldigt knapp ledning visserligen, men målet var ju att behålla ledningen. Snöförhållandena i Sunne var dåliga, det saltades men det bet aldrig, och istället fick vi väldigt osköna slag i banan. Lägg också till att det föll stora mängder nederbörd under båda dagarna, växelvis regn och snöblandat regn gjorde det hela inte lättare. Den enda som fixade att åka normalt under dessa förhållanden var Dan-Axel Grahn, hatten av för hans seger med hela 2,9 sekunder före tvåan i lördagens race. Jag å andra sidan åkte som en kratta, lite väl tagen av försöka behålla ledningen i cupen. Jag placerade mig fyra under lördagen, och hade också därmed ledningen i cupen inför söndagen. Men jag går återigen ut och åker dålig skidåkning, Marcus vinner söndagens tävling och jag blir trea, vilket också gjorde att han gick om mig i cupen. Nåväl, i och med min totala andraplacering kammade jag hem 7000kr i alla fall, känns skönt för det underlättar en aning för ekonomin.

Tanken framöver var att åka storslalom i SOllefteå till helgen, jag har bara startat en FIS-storslalom i år.. men nu är den inställd så jag får vänta till tävlingarna i Gällivare som går av stapeln om dryga två veckor. Så, träning fram tills dess. Kan behövas å andra sidan, jag har varit ute på många tävlingar det senaste, 10 race på 16 dagar om jag inte räknat helt fel. I vilket fall, har precis kommit igång med träningen och storslalomformen sitter i, och jag har tack och lov kommit tillbaka till bra åkning i slalomen efter plattfallet de fyra senaste racen.

02/27/2014 - 11:22 | Kategori: | 0 Kommentarer »

Istället för hemfärd till Tärnaby i söndags blev det en kortare resväg ner till Sunne. En nödvändig vilodag följdes upp med en bra träningsdag i Ski Sunne tillsammans med Torsby skidgymnasium, och det tackar jag för. Perfekt att få känna på backen där igen eftersom det är tävlingar där nu i helgen, och det var 6-7 år sedan senast jag var där och tävlade. I onsdags åkte jag tillsammans med team Rollsroller till Oslo och Baerum för två slalomrace på samma dag (se bilder). Jag måste vaknat på fel sida, kom inte alls in i åkningen på det naturbalkade underlaget. I andraåken försökte jag gasa men det resulterade i två uråkningar. En skitdag helt enkelt, ibland har man sådana, bara att lära av misstagen och sedan glömma resultaten. I helgen är det som sagt dags för ytterligare två slalomrace, då i Sunne. Det är dessutom final i Sverigecupen, en cup som jag råkar leda efter mina tre senaste placeringar 4,3, och 1 under de senaste deltävlingarna. 10 000 kr står på spel, så jag skall nu iväg och vässa stålkanterna och valla med flour, för enligt väderprognoserna blir det regn i helgen och då vill man ha bra glid, och regn innebär också saltning av banan och då vill jag ha vassa kanter.

02/21/2014 - 13:18 | Kategori: | 0 Kommentarer »

Sidor